Betyg schmetyg...

Låg och zappade i tv soffan och stannade till på Ekdals program. Kom in mitt i debatten om betygets vara eller inte vara.
Var ju iofs inte med ifrån början, men jag fattade ganska snabbt vilka åsikter som spyddes ut i etern.
Janne B ville ha betyg redan när man ligger i pappas pung och skvalpar (kunde eventuellt sträcka sig till livmodern) och den andra, vad hon nu hette, ville inte ha några betyg alls. Alla ska vara lika mycket värda och helst ska frukosten bestå av en fet jävla holk och en whiteline pizza. Lite sådär lagom hippie.

Personligen tycker jag inte att det är betygen som är det stora problemet egentligen. Se bara på mig, hade kassa betyg och jag är, liksom Einstein, ett geni om jag får säga det själv... och det får jag för det är fan min blogg.

Nä, problemet är hela skolupplägget med för stora klasser och för få lärare och åt helvete för många skitämnen som inte någon vettig människa har nytta av senare i livet.
Skulle ju vara bättre om man hade visa basämnen (svenska, matte, engelska, historia mm) som alla oavsett inriktning och linje måste ha. Sedan får man varje årskurs eller termin välja vilka ämnen man vill ha och varje kurs är värd si och så mycket poäng. Alltså plockar man ihop sitt eget lilla paket med vad man vill lära sig. På så sätt ger man eleven en chans att själv vara med och bestämma och påverka, vilket torde ge en ganska stor motivation.
Dessutom skiftar ungdomar i skolålder intressen varenda dag så då är det bara bra att dom får variera sig på sina egna villkor.
Kanske blir dyrt att göra såhär, men å andra sidan används skattepengarna iaf till nåt vettigare än politikernas privata idioti.