Hårda grabbar...

Satt och funderade en natt på jobbet och kom fram till att jag är en mes. Egentligen kom jag fram till att alla är en mes.
Alla i hela världen är mesar jämfört med dom hårda grabbarna. Jag snackar Clintan, Chuck Norris Charles Bronson och Gene Hackman.
När dom grabbarna var som hårdast på 70-80 talet var det fan inget som kunde stoppa dom. Spelade ingen roll hur litet brott boven hade gjort, det kunde röra sig om grannens 5 åriga dotter som snott en blomma från Bronsons gräsmatta, då blev det en 12-gauge shotgun festival i nyllet på sagda 5-åring.
Vem som än klev fram och muckade gräl fick alltid en brutal vända kokstryk och en hälsosam dos oneliners kastade i fejjan. Spelade ingen roll om dom var 10 mot 1, stryk blev det i vilket fall. Just detta finner jag lite konstigt med tanke på att deras fightstil (bortsett från Chucken) mest kan liknas vid en pensionärsfight på en skitig bar i den amerikanska södern. Långsammare slag får man leta efter.

Jag skulle ge allt för att få vara lika hård som "de hårda". Fatta va coolt att kunna kontra med ett simpelt "FUCK OFF" eller "Do you feel lucky, punk" när nån muckar med en. Dessutom spöar man skiten ur dom sen fast dom är 14 st.
I den bästa av världar (filmvärlden) kom grabbarna alltid undan med vilken skit som helst. Egentligen är ju "de hårda" psykopater i nån form, men va dom är gjorde, hur många dom än slaktade, så blev det på sin höjd en veckas avstängning från polisyrket. Inte för att det stoppade dom. Snarare eskalerade våldet bara då.
I slutändan fick dom medalj av borgmästaren och fitta av filmens kvinnliga stjärna. Hur fint som helst om du frågar mig.

Skulle jag prova att vara lika hård som "de hårda" skulle jag säkerligen hamna på akuten även om det bara var en badguy som stod i vägen. Men det kanske det skulle vara värt istället för att alltid köra den svenska modellen - knyta handen i fickan och vända blicken i backen.

Ha de gött, mesjävlar!