Sära på benen...

Jag lovade ganska stort att jag skulle ha mycket att blogga om efter min utflykt med 2 av 3 systrar Jönsson.
Lät nog som att jag lovade att blogga om det direkt jag kom hem ifrån utflykten tom. Men annnat kom i vägen så jag får så att säga blogga ikapp nu.

Sitter och väntar på att Erica ska bli klar så vi kan åka ner till henner föräldrar för att fira julafton 2.0.
Jo, jag vet att julafton va igår, men nu är det som så att Jönssons har 2 julaftnar.

Men vi börjar med dagen före julafton. Dagen då vi fick se "Charles Ingvar Jönsson" (tillfälligt namn för att glädja vissa personer) för första gången. Vi va alltså på ultraljud.
Jäkligt häftig upplevelse måste jag säga. Den lilla rackarn syntes hur bra som helst. Låg och sprattlade och viftade med armar och ben som en tok.
Pratade tom, eller rörde iaf på munnen.
Man skulle nästan kunna säga att "Charles Ingvar" gjorde det mesta, förutom att sära på benen så man kunde se va det är för kön.
Både jag och Erica ville veta om det va en kille eller tjej, men det ville alltså inte den lille.
Egentligen är det skitsamma om det är en kille eller tjej, bara den är frisk och välskapt så är jag nöjd.
I sedvanlig ordning så körde jag vidöppen mun och flinade som ett fån.
Går inte att beskriva känslan, men jäklar att man blir berörd.
När vi var klar så mötte vi Henri och Maria som satt i väntrummet.
Har hört att "Harry" ska få en liten pojkvasker. Grattis!

Sen blev det Max och lite flott innan vi yrade runt i Nian ett tag för att sedan åka till valbo.
Konstigt nog så va både Erica och Evert ganska sansade och normala denna dag så jag har inte direkt nåt roligt att skriva om när det gäller dom två.

Men nu skriker Erica att vi ska åka så jag får skriva mer lite senare.

Heippa...